Marcus Grönskog

...eller är det bara ett oerhört snyggt spel, som råkar påminna om en genre som sedan länge spelat ut sin roll? Det är frågan som hela tiden dök i huvudet medan jag spelade igenom de två första nivåerna. Det första jag kommer att tänka på var i vilket fall gamla River City Ransom, som spelet delar en hel del likheter med. Genom att slåss går man upp i level, blir starkare, samtidigt som man kan nyttja de olika affärer som dyker upp längs banan för välförtjänta styrke-boosts. Så länge man har tillräckligt med pengar i fickan. Likt River City Ransom får man inte heller reda på vilken effekt sakerna har, förrän man använt dem.

Men som tidigare nämnt, Scott Pilgrim är verkligen en fröjd för öga och öra, där all grafik ser vackert handritad ut och musiken är läskigt trallvänlig.  Enligt klassiskt manér går spelet ut på att förflytta sig från vänster till höger, samtidigt som man spöar skiten ur allt som rör sig. Men precis som jag kände när Turtles in Time remaken kom ut förra året, så känns det inte som att genren har så mycket att tillföra längre. Det är repetitivt, begränsat och med en vinnande taktik som går ut på att hamra på spelknapparna.

Sen har vi spel som Shank som i princip använder varenda knapp på handkontrollen för olika rörelser och attacker. Man kan koppla grepp med diverse attack-knappar samtidigt som man kastar in en handgranat i någons mun. Här är det precis som man försöker dölja den repetitiva naturen av genren genom att man under första timmen kommer vara för upptagen med att komma ihåg att LB är granater och RT är grepp. Men även här tog det inte lång tid innan jag hittade en vinnande taktik som gick ut på att rulla runt på spelskärmen samtidigt som jag hamrade X. Fienderna dog helt enkelt mycket snabbare då, vilket helt eliminerade syftet med övriga sju knappar.

Att Shank sedan har ytterligare problem som får mig som tidigare beat ém up fantast att skaka på huvudet, är ett kapitel för sig. Varför kan man inte använda styrkorset istället för spaken för förflyttning? Varför blir det totalt kaos så fort det dyker upp fler än tre fiender på skärmen samtidigt? Varför måste Shank hoppa runt som en galning mellan hans animationer? Han trillar ju bara ner i hål då… Såvida man inte kan bjuda på något mer underhållande än rum efter rum av fiender, så förstår jag inte riktigt vad vi ska göra med genren idag. Att den helt flyttat över till nedladdningsbara tjänster är i vilket fall inte förvånande. Jag hade hoppats att detta skulle innebära lite mer experimenterande, men hittills har vi inte sett något som inte redan gjorts i äldre spel. Lite synd.