Kul att dö om och om igen

Super Meat Boy kännas som ett retro-spel på många sätt, dels vad gäller den enkla presentationen och dels hur otroligt svårt det är. Man dör. Om och om igen. Man missar hopp och faller utanför banan. Salthögar förintar en på fläcken och det finns sågklingor som effektivt reducerar den charmiga röda klumpen till köttfärs.

Det finns som sagt mycket som kan ta kål på en, men till sin hjälp har man en otroligt bra kontroll som är både responsiv och som känns otroligt bra. Efter bara några minuter klättrar man på väggar bättre än spindelmannen. Till skillnad från många 2D-spel, föredrar jag faktiskt att styra Meat Boy med styrspaken, istället för korset, som jag annars alltid föredrar för liknande spel.

Poängen med spelet är att klara små, korta banor där syftet är att snabbt ta sig från punkt A till punkt B. Och hoppas att man inte dör. Ibland krävs det att man spelar igenom en bana några gånger för att lära sig mönstret. Men det känns sällan frustrerande då banorna är så korta, och att man slipper någon jobbig laddningstid mellan de löjligt många dödsfallen. Tror inte man skulle stå ut annars.

Spelet är dessutom fyllt till brädden med knäppa referenser till kända spelserier och koncept som de flesta av oss känner igen. Det är en brokig bladning, inte alltid det snyggaste spelet, men alltid lika charmigt. Jag brukar aldrig sitta och slipa tider för att klara banor så fort som möjligt eller för att samla allt. Men här gör jag det för att det så otroligt underhållande.

Super Meat Boy är helt enkelt galet rolig underhållning, som just nu kan köpas för 800 rymddollar på Xbox Live. Kan vara värt att passa på, för snart stiger priset med fyrahundra poäng. Men lita på mig, det är klart värt det senare priset. Men visst laddar du ned det med en gång. Om inte den här texten har övertygat dig, kanske den här reklamfilmen kan göra det.

Related posts:

  1. Att se något genom andra ögon
  2. Nintendo på E3: Plus och minus
  3. Att betala för en smakbit Dead Rising 2
Det här inlägget postades i Intryck och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Kul att dö om och om igen

  1. NuYu skriver:

    Ska testa demot när jag kommer hem nästa helg, men detta bådar gott. Påminner mig på många sätt om Bit.Trip Runner (som jag hört är lättare) vilket såklart bara är positivt. Att jag sedan väntat på detta i många långa månader gör inte sista veckan hemifrån kortare direkt.
    NuYu´s last blog ..I väntan med poesinMy ComLuv Profile

  2. Marcus Grönskog skriver:

    För mig känns faktiskt Bit Trip Runner svårare. Gillar det som tusan, men det känns som att man kan påverka resultatet mer i Super Meat Boy. Lite mer uppvisande av ”plattformskillz” snarare än ren memorering.

    Vad är det som fört dig hemifrån till att börja med? Det gör ju att man missar bra saker. Som Super Meat Boy! ; )

  3. NuYu skriver:

    Folkhögskola med internat. Spelar jag blir det alltså mest på datorn eller bärbart, så jag försöker ta igen tappad speltid helgerna jag är hemma. Antagligen lär nästa helg helt bestå av kött och plattformshoppande.

    Brorsan tyckte Runner var mycket enklare. Men det känns ju skönt att du säger tvärtom.
    NuYu´s last blog ..Vännerna- en dikt om att vara tre framför tevenMy ComLuv Profile

  4. Marcus Grönskog skriver:

    Okej, då är jag med. En annan möjlighet är ju att köpa det till PC/Mac när det släpps någon gång i november. Då ska man tydligen få tillgång till en level-editor också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv aktiverat