En kylig fredagsmorgon hämtade jag ut min förhandsbokade 3DS tillsammans med en handfull spel. Visste egentligen inte vad jag hade att förvänta mig.
Skulle 3D-effekten ge mig samma typ av upplevelse som från biodukarna? Kanske till och med överträffa det? Man behöver ju inga särskilda glasögon, så det börjar bra redan där.
Pilotwings Resort, Super Street Fighter IV och Rayman 3D följde med i kassen. En ny titel och två portningar av spel jag ägt tidigare, på flera olika format.
Men för att återgå till själva maskinen.
Den är svart. Och lite mindre svart, och nästan grå. Den skimrar en del i ljuset, något som också gör att man lätt ser alla fingeravtryck och allt damm som drar sig till plasten.
Maskinen känns solid och var både tyngre och mindre än jag hade väntat mig. Men framförallt, snyggare. Den är inte i samma klass som DSi-serien, men jag kan i alla fall visa mig offentligt med den. Till skillnad från den gråa originalklossen.
Att se i 3D gjorde ont i mina ögon till en böjran. Särskilt saker som sticker ut ur skärmen. Jag vill vara artistisk och ta ett 3D-foto på ett glas, men fick radera det när jag började gråta. Ja, det kom faktiskt en liten tår. Aj.
Men viktigast är att det ser bra ut. Det är 3D, helt enkelt. Samma sak man ser på biografer, i mindre skala. Utan krånglet med glasögon.
Efter två dagar är det också mindre jobbigt att se effekten. Jag har vant mig och kan koncentrera mig på att spela spelen, istället för att sitta och nyfiket växla mellan 2D och 3D.
Related posts:
